Skrivuppgift nr 1

Eldare kvarglömd i ångpanna

Charlie Barr trodde nog att han hade varit med om det mesta under sina resor till sjöss – tills han råkade somna inne i en ångpanna och höll på att bli kvar.

Eldaren Charlie Barr

Eldaren Charlie Barr

För en oinsatt person låter det som en skräckinjagande historia, men Charlie själv ler förtjust när han berättar, på en svenska som präglas av många år utanför Sveriges gränser.

 – Vi var i Bordeaux, berättar han. Vi hade skrubbat pannorna och jag var sist kvar nere i kitteln. Jag råkade väl somna där i mörkret. Utan att jag märkte det skruvades manluckorna fast, vattnet släpptes på och de andra började elda under pannan. Först då vaknade jag!

Charlie beskriver hur vattnet började stiga i den kolmörka kitteln och hur han febrilt klättrade uppåt för att ta sig ut. Väl uppe märkte han att luckan var stängd och att han inte kunde komma därifrån.

– Blev du inte panikslagen?

– Jo vars, jag tänkte nog att min sista stund var kommen och bad väl en bön eller två. Jag höll ju på att bli levande kokt!

I sista stund räddades Charlie, men det var av en ren slump. En arbetskamrat hade upptäckt att han glömt sin hacka i pannan och öppnade luckan för att få ut den. Det första han fick syn på där nere var Charlie.

– Han blev rätt förvånad, flinar Charlie. Han var skotte vet du, och de kan ju vara riktigt snåla, så när han upptäckte att hackan nog var kvar i pannan skyndade han sig att hämta den, för inte hade han någon lust att köpa en ny. Det var mest hackan han saknat och inte mig, men jag var glad ändå. Snacka om att få en andra chans! 

Ett hårt liv till sjöss

Han kan berätta många fler historier om sitt liv till sjöss. Jag frågar om han seglade på samma fartyg under alla år.

– Nej nej, det var flera olika, säger han. Jag började på en trålare men tyckte väl inte att det var något direkt, så när jag fick chansen mönstrade jag på Aileen Allannah och fick börja i maskinrummet.

Charlie lutar sig tillbaka i stolen och ser ut att vara tillbaka vid ångpannan där, som han säger, kolboxarna var stora som hus.

Tunn som ett rakblad

Livet till sjöss fick Charlie att magra

– Jag minns att kapten var bra, fortsätter han. Var fjortonde dag bjöd han alla i besättningen på en whiskey, det var nyttigt för oss sade han. Själv tog han nog både två och tre, för efter ett tag började han alltid sjunga gamla sjömansvisor. I övrigt levde vi mest på konserver och på svagt te och kex. Efter ett tag var jag tunn som ett rakblad.

Han berättar andra hårresande historier om sjömanslivet. Om resor i oväder då styrmännen knappt kunde hålla skutan i styr, då den krängde hit och dit så att verktygen flög runt i maskinrummet och glödande slagg rann ur pannan.

– Den trampade vi ju i sedan! Vi eldare sade ofta att de skulle ha sig ett kok stryk de där ”rordängarna”.

Charlie ser rätt nöjd ut när han avslutar sin berättelse.

– Ja, visst var det tungt många gånger, och man fick ju varken vara lat eller dum om man skulle klara av det. Men under alla mina år som eldare var nog ändå det värsta när jag blev kvar i ångpannan, det måste jag säga.

Ett svar to “Skrivuppgift nr 1”

  1. Henrik Arnstad Says:

    Hej Erika! En mycket elegant lösning på skrivuppgiften — du visar hur du förstått det viktigaste: Att gå pang på röbetan, i detta fall angående historien om att bli levande kokt. Kanske kunde du ha uteslutit hela den övriga ”gamla berättelsen som livet till sjöss” och skrivit det hela som en nyhetsartikel? Men det är överkurs. Du får självklart betyget VG!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: